Det är bara det att samtalet i och utanför kyrkan om hur vi ska tolka händelser som verkar bryta mot naturlagarna knappast är slutbehandlat på länge än. Det pågår och kommer att pågå. Det handlar alltså om sådant som det talas om i kyrka, religioner och i heliga skrifter där händelser beskrivs som kan tolkas som under eller mirakler.
Antje Jackelén skrev en artikel där hon bl.a. visar att det här knappast är någon ny fråga heller, det har funnits olika sätt att tolka dessa berättelser och ord under hela kyrkans historia. Inte minst de sk kyrkofäderna visade en stor bredd i synsätt och tolkningar. Hon lyfter fram en mer nyanserad hållning där flera tolkningar kan stå bredvid varandra och komplettera varandra på olika sätt.
Vad handlar det om den här gången? På måndagen i Stilla veckan skrev Maria Schottenius en artikel i Dagens Nyheter där hon bl.a. funderar över att allt fler präster låter underberättelser vara något som handlar om inre skeenden i människor. Hon hade lyssnat på prästen Camilla Lif på radio. Jag ser att hennes artikel nu är låst så jag kan inte citera från den idag. Flera andra har också skrivit inlägg, t.ex. John Sjögren i Svd, se länk.
Idag skriver hon så här: "Min fråga i en krönika (DN 26/3) gäller den Svenska kyrkans syn på övernaturliga företeelser, uppståndelse från de döda och en rad andra så kallade mirakel. Och på vilket sätt religionsbegreppet går att hävda, även om man exempelvis inte tror på att Jesus varit död och sedan blivit levande i fysisk mening."
Det är vanligt bland vissa präster i Svenska kyrkan att låta under få rationella förklaringar, men oftast utan att tydligt ta avstånd från andra synsätt. Det är möjligt att tolka en händelse och en berättelse på flera olika sätt och de behöver inte utesluta varandra.
Ett exempel på en sådan tolkning är att Jesus lyckas förändra en folkmassa till större generositet så att de delade med sig och det räckte till alla och blev över, den händelsen blev till ett brödunder i evangelierna. Men är det hela förklaringen? Kanske inte!
En rationell förklaring förminskar inte storheten i berättelserna som ofta har flera djup och poänger.
Många av oss vill också gärna lyfta fram stora händelser i livet som vi kan uppfatta som under, eller underbara, till exempel ett barns födelse, att det finns kärlek och vänskap mellan människor, att godhet finns och att människor vågar sitt liv för att hjälpa andra. Att en person lyckas bryta med sitt beroende och bli frisk, att vi kan leva goda liv trots funktionsvariationer. Vårens ankomst och naturens skönhet, är det inte att slags under och mirakel?
Frågan om uppståndelsen är ett specialfall när vi talar om under. Det är nämligen så att om alla andra berättelser går att tolka som inre händelser, eller kan få rationella förklaringar och ändå vara värdefulla så fungerar det inte när det gäller uppståndelsen.
Jesus uppstod i sina lärjungars hjärtan är ett känt citat från liberalteologins ljuva tid. Om det är allt, att hopp väcks i hjärtan, grundat eller ogrundat så är det en stor sak förstås, det kan ge människor mening i livet och mod att leva gott och sant.
Men om ingenting har hänt så handlar det om illusion och osanning.
Hela nya testamentet är skrivet i tron på en uppstånden Jesus, på den byggs kyrkan och utan den tron finns det inget hopp för mänskligheten, då är döden slutet på allt. Då är allt tomhet.
Paulus skriver starkast och tydligast om detta, (i de texter som också Schottenius hänvisar till i sin artikel idag). Läs här i 1 Korintierbrevet kap 15. Att uppståndelsetron är en grund och bas, om den inte finns faller allt annat.
Och Paulus hävdar starkt: Men nu har Kristus uppstått från de döda.
Jag menar att det finns goda skäl som talar för att det hände, att det var en verklig händelse, och att den innebär att vi alla har ett verkligt hopp och en möjlighet till nytt liv.
Schottenius artikel idag får rubriken: Tro vad ni vill säger Svenska kyrkan. Det är lite roligt att hon använder just dessa ord för vår kyrka som har som en grundpelare det allmänna prästadömet. Svenska kyrkan är en kyrka som ser alla kristna som myndiga och med egen rätt att tolka bibeln. Det är för övrigt också grunden för att kyrkan ska vara demokratisk.
Vi har rätt, var och en att tolka Guds ord och förstå på det sätt som vi kan vad Gud har gjort för oss och vad Gud vill med oss. Gud som är kärlek och som vill leva med oss i tro, hopp och kärlek.
Länkar:
Antje Jackeléns artikel i Dagens Nyheter
John Sjögren skriver i Svenska Dagbladet
Och Maria Schottenius i en "slutreplik" i DN 9 april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar