Nej inte riktigt så.
Dagen efter långfredagen är på många platser en dag av stillhet, en väntan på det som ska komma.
En tomhetens dag till och med, vissa kyrkor är tomma och ödsliga och får inte användas denna dag.
Det är ju dagen då Jesus är död.
Kvinnorna har följt med och sett var de har lagt hans döda kropp. Nästa dag ska de återvända, de hann ju inte smörja hans kropp med de välluktande kryddor och oljor som hörde till sederna kring döden i det landet. De tillbringar väntedagen i stillhet. Det var ju sabbat. (det berättas om detta här)
Men så långt vill vi inte gå hos oss, eller kanske vissa låter påskafton vara lugn?
Vi bärs av hoppet om påskdagen och låter påskafton bli en festdag som de flesta gör i vårt land.
En hemlighet med den kristna kyrkan har alltid varit att den kristna tron ska förenas eller kombineras med den rådande tidens tankar och levnadssätt, så långt det är möjligt och inte strider mot varandra.
Det är en styrka hos kristendomen att den är öppen för nytolkningar och nya tankesätt, ett exempel är att etiken bärs av gyllene regeln istället för detaljreglering av livet, en öppen regel om ömsesidighet och medmänsklighet står i centrum: "allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni göra för dem" Matt 7:13
Hur är det då med påskafton?
En gammal tradition som även finns i vår trosbekännelse och i bibeln handlar om att Jesus när han dog faktiskt steg ner i dödsriket och mötte alla själar som fanns där.
Vid mitt studieupphåll i Danmark för flera år sedan var jag med om en oförglömlig gudstjänst en påskafton när vi sjöng psalmförfattaren NFS Grundtvigs långa psalm: "I kvæld blev der banket på Helvedes port”. (följ länken om du vill höra och läsa hela psalmen på danska)
Ungefär: I kväll bultade det på dödsrikets port.
Där är Kristus den starka hjälten som krossar porten till dödsriket och befriar de döda från sin fångenskap under dödens, ondskans och mörkrets makt.
Psalmen är en fantastisk text om hur Kristus trampar ner drakar och huggormar och låter fångarna jublande gå med till livets land. Det här finns också med i konsten på sina ställen. Bilden här nedanför kommer från St Nicolai kyrka i Arboga.
Det finns några korta belägg i bibeln för tanken att Jesus möter de döda och så ger alla en ny chans att följa med på livets väg. För många har det blivit ett viktigt stöd för tron på den barmhärtige Guden som aldrig ger upp för att befria alla människor och ge dem kärlek och liv.
Om vi tänker lite vidare så är detta något som handlar om oss alla. Gud vill befria allt i oss som är dött och bundet till liv och frihet. Och Gud låter ingenting hindra den befriande kraften att nå fram till oss. Inte ens döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar