fredag 31 mars 2017

var finns kyrkan? Wisti och Luther

Det körde ihop sig i veckan, jag som skulle blogga varje dag i 100 dagar med #blogg100. Men sånt är livet och så blir det ibland. Tiden och inspirationen räcker inte till.

Jag läste just en bra text av Kent Wisti om kyrkan.
Rubriken är Kyrkan är där helig Ande verkar, ingen annanstans. Framåt slutet av texten, som för övrigt tar upp en av kommande söndags texter skriver Wisti så här:

"Om vi som kyrka inte förkunnar saker som är på liv och död kan siste man släcka lampan och låsa efter sig när hen går. Svårare än så är det egentligen inte."

Det här är intressant av flera anledningar. Självklart har han rätt om att en kyrka som inte berör och engagerar sakta men säkert kommer att försvinna, eller kanske snabbare än så?

Men vilka är det som ska förkunna? För några dagar sedan skrev jag om det allmänna prästadömet här Det tillhör vår lutherska kyrka att det är vi alla som vill vara med som har ansvaret för att kyrkan är vad den ska vara, att den lever och utvecklas och förändras.

I reformationstiden kom också en ny syn på vad kyrkan är fram. Tidigare kunde man tänka att där en biskop fanns, eller personer utsända av biskopen - där fanns kyrkan, och kanske mest av allt där påven är.

Men i den nya protestantiska kyrkan var det något annat som gällde. Kyrkan finns där två saker händer.
I den augsburgska bekännelsen eller Confessio Augustana (i Svenska kyrkans bekännelseskrifter) står det "kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas".

Två saker ska ske för att en kyrka ska finnas - evangelium rent förkunnas - det betyder att budskapet som gör människor fria ska spridas med ord och handlingar. Tro, hopp och kärlek ska delas ut till alla. Och det ska göras som Wisti säger - förkunnas på liv och död, eftersom det är på allvar och på riktigt.

Och det andra att sakramenten rätt förvaltas - det betyder att dop och nattvard ska firas:
Dopet som är den starkaste handlingen som talar om människovärdet, samtidigt som det överbryggar alla gränser mellan människor.
Gud säger ja till alla som vill komma. Alla döpta ingår i en gränsöverskridande gemenskap där status och rikedom inte spelar någon roll. Här är inte man eller kvinna, slav eller fri, fattig eller rik, alla är ni ett i Kristus Jesus.

Nattvarden är tecknet för gemenskapen med Gud och nästan, och samtidigt för hoppet om en värld med mer rättvisa och frihet, jämställdhet och respekt. Det öppna nattvardsbordet visar på att alla som vill får vara med, alla räknas med och har tillgång till Guds nåd i bröd och vin.
Nattvardsfirare får uppdraget att gå ut och förverkliga det vi kallar Guds rike i vardagslivet.

Så blir kyrkan en gemenskap som lever av Guds nåd och som på alla sätt ska öka det goda och minska det onda i sig själva, i samhället och världen.

Västerås domkyrka

tisdag 28 mars 2017

Dagens bok: Mikael Mogren: 100 frågor om Gud och 200 svar.

Dagens bok: Mikael Mogren; 100 frågor om Gud och 200 svar. (utgiven 2016)

När biskopen i Västerås tillträdde bjöd han in alla som ville att ställa frågor om kristen tro. Det kom in en hel del av olika slag, både via e-mail och brev, några ställdes muntligt och andra dök upp på ett tåg eller en buss, skriver Mogren i efterordet.

Inspirerad av Luthers lilla katekes vill biskopen öka läskunnigheten i kristen tro i vårt land.

Under några olika samlingar har vi använt boken för att sätta igång samtal kring kristen tro, och i det sammanhanget fungerar boken utmärkt. Särskilt när vi har öppnat upp för dialog genom att låta alla som vill skriva eller formulera sina egna svar på frågorna.

Boken ger ett kort och ett långt svar på varje fråga. Ofta är det korta mycket spetsigt och utmanande eller åtminstone lite uppkäftigt. Finns Gud, kort svar Ja. Vad händer när vi dör? kort svar; vi dör.

Sedan kommer de längre svaren som fördjupar och ger ett kristet svar på frågan.
"Vi dör men det är min tro att Jesus kom tillbaka ... med ett nytt liv som är starkare än döden. Jag tror att det nya livet också gäller oss," Och på frågan om Guds existens finns ett resonemang om
vilken Gud biskopen tror på  bl.a så här "livets grundförutsättning ... som har fått ett ansikte och kropp i Jesus Kristus"

Svaren öppnar i många fall för vidare samtal och funderingar.
Boken kan förhoppningsvis ge flera människor lust att komma vidare och fördjupa sig i vad de själva och vad en företrädare för kyrkan säger om Gud, både kort och långt.

måndag 27 mars 2017

dopets oändliga gåva


Vissa dagar är det min uppgift att ha dopdag. Det är en av de mest inspirerande och glädjefyllda dagar jag kan ha. Ibland får jag döpa ett barn och vissa dagar flera. Men vi har som väl är bara dopgudstjänster för en familj i taget nuförtiden. När jag började som präst kunde vi ha tre eller fyra familjer samlade i en dopgudstjänst. Det blev lite opersonligt för varje familj som bland annat inte kunde välja vilka sånger de ville ha, det fanns andra att komma överens med. Idag är det annorlunda.
Varje dop utformar vi tillsammans, föräldrarna och prästen. 

Det är fantastiskt att vara med när släkten firar att en ny människa har kommit till jorden, det är glädje och hopp, det är också första gången det nya barnets namn nämns högt och offentligt. Men det är som alla vet inte en namngivningsceremoni.
Dopet innehåller många olika saker och kan tolkas på flera olika sätt. Det är långt mera än en namngivning eller babyvisning. Även om det är vanligt att barnet får möta släkt och vänner för första gången.

Dopet är början på något helt nytt, glädjen över en ny människa med ett nytt liv på jorden förenas med en oändligt stor gåva, "dopet ger syndernas förlåtelse, räddar oss från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla som tror på Guds ord och löften" skriver Luther i Lilla katekesen.

Vi använder gärna andra ord i vår tid än de gjorde på 1500-talet då Luther skrev, men det är för att försöka uttrycka samma sanning som då, för att vi ska förstå den nu.
Vi tänker kanske att ett barn inte behöver syndernas förlåtelse, ett barn gör inte medvetet synder, det vill säga handlingar som skadar andra eller sig själv. Men omedvetet kan barnet göra andra och sig själva illa.
Ordet synd kan förstås på flera olika sätt, alla handlar om något som är negativt för oss själva och andra. Det står för allt som skiljer oss ifrån Gud och från varandra och skapar negativ ensamhet och bristande empati med sina medmänniskor.

När vi föds som människor blir vi en del av en värld, ett samhälle och en familj. Utan att kunna påverka det är vi del av något som sprider miljöförstöring och fattigdom på jorden, ojämlik fördelning av rikedomar och makt bland annat.

Dopet ger en öppning till något annat, ett annat sätt att leva och ett hopp som till och med är större än döden. 

Dopet är ett tecken och en händelse som visar på att Gud finns där före oss själva med all sin kärlek och ger oss löften och välsignelse.

Det är ett möte mellan människan och Gud som där lovar att alltid vara med vad som än kan ske.

Samtidigt är det ett kravlöst möte, löftena tas aldrig tillbaka, Gud går alltid med, men det är upp till föräldrarna om de vill ge barnet goda möjligheter att leva med Gud eller inte. Det är upp till varje person själv om de vill ta emot löftena och räkna med Gud i sitt liv.

Att leva i tron som är att ta emot solvärmen och kärleksvälsignelsen eller inte göra det.

Men valet gör vi själva varje dag under våra liv. På det sättet är dopet en början på något livslångt, det som Luther talar om som att en gammal människa inom oss ska dödas och en ny människa varje dag ska träda fram och växa.
Den gamla människan är bilden för det negativa och skadliga och strukturerna vi är en del av som behöver förändras och minska - medan den nya människan står för det goda och kärleksfulla och liv som aldrig dör. 
Här kan du läsa om dopets tre ord på Svenska kyrkans hemsida Tro, tradition och fest.


I en lärobok som jag fick höra om idag skrivs fortfarande att dopet är en namngivningsceremoni, boken heter "Briljant svenska" och kommer från Gleerups. Tråkigt att göra en så fantastisk högtid som dopet är till något så litet och platt...

fredag 24 mars 2017

om inlevelseförmåga och Maria

Bibliska gestalter blir identifikationsobjekt för bibelläsaren.
Det verkar som att vi människor fungerar så, titta på en film eller läs en bok, berätta en berättelse och något händer.
Något fångar oss. Vi vill veta hur det går, säger vi ofta. Vi glömmer omgivningen och är inne i filmen eller boken. Det verkar fungera starkare med långa tv-serier där vi hinner lära känna gestalterna bättre och med bok-serier där samma figurer och personer kommer tillbaka om och om igen. I läsning är det starkare än i film eftersom då är det mer av vår egen fantasi och känsla som är igång.

Varför dras vi in? Varför blir vi gripna? Jo det sker en identifikation, vi läser in oss själva, vi går in i personers tankar och känslor och en liten stund är vi den personen. Inlevelseförmåga kallas det och det är en av de märkliga gåvor vi har vi människor. Vi kan tänka oss hur det skulle vara att vara där, vara den personen. Vi kan känna hur det skulle vara, om det var jag.
Har du sett någon rysa när de har hört talas om något jobbigt en annan människa har varit med om? Det behöver inte ens vara någon hon känner.

Inlevelseförmågan gör att vi inte behandlar andra människor hur som helst, det är en gåva. Den som kan göra andra illa utan att reagera har förlorat den här gåvan.

Bibelns gestalter kan fungera på flera olika sätt för oss, vi kan leva oss in i hur det skulle vara att vara Maria som ska föda ett barn och känna oron i att inte veta vad andra ska tycka och säga. Rädslan att inte veta vad Josef ska tänka och göra. Och sedan känna lättnaden när Josef visar sig vara en bra man som följer sin kärlek och är lojal.

Det kan bli en ögonöppnare – så som Maria möts av ängeln och av Gud, så kan Gud också möta mig. Så som Gud behöver Maria för att något ska ske som inte hade kunnat hända annars– så behöver Gud dig och mig.
Så som en stum och döv människa botas av Jesus så kan jag befrias till att våga tala och lyssna.
Som en utstött äktenskapsbryterska fick en ny chans, så kan också jag få en ny chans att börja om på nytt. Och så kan det vara med många olika personer i bibeln, om än inte alla.

Maria som skulle bli Jesus mamma är en stark gestalt i bibeln och hon har blivit en oerhört viktig person får många, främst kvinnor men även män.

Hon har blivit en modersgestalt dit man alltid kan komma och be sina böner, tända ljus och känna att här finns någon som vet hur det är.
Oräkneliga kvinnor faller på knä framför Mariabilder i kyrkor och på andra platser varje dag runt året. Maria blir mamman som också är väninnan, hon vet hur det är att bära ett barn i sin kropp och föda fram det. Hon har uppfostrat sin son och förlorat honom.
Mariagestalten är något så ovanligt som en kvinna som har mod, som är stark och som vågar tro och lita på Gud. Ovanligt alltså bland de gestalter som finns i media och kyrka, inte i verkliga livet. En identifikationsgestalt som visar på ett sätt att vara människa utan att vara fast i några könsroller.

Vi som vill har någon att dela allt med i Maria och när vi går därifrån känns det en aning bättre. Vi har någon att känna igen oss i, någon som var med om sådant som vi själva och ändå inte gav upp.
Bönen ger styrka och mod att gå vidare, och förtröstan att Gud går med, genom ljus och mörker i livet.
Så kan bibelns gestalter fungera för oss, att ge djupare insikt och större mod, och våga tro att vi själva behövs och är viktiga vad än andra kan tycka.

torsdag 23 mars 2017

Om en väg in i kyrkan, att hitta en plats

När jag var i tonåren kom jag med i kyrkan, det var gemenskapen som gjorde det.
Senare reflekterade jag mera och fortfarande ung fastnade jag för en luthersk tolkning av kristendomen av några enkla skäl.

För mig var det en sund och rimlig medelväg mellan två ytterligheter.
Å ena sidan den hierarkiska romersk-katolska kyrkan med sin påve och kardinaler, med fasta dogmer och läror som var avgjorda och orubbliga sedan länge. Jag uppfattade det som ett fast och låst system som dessutom hanterade reliker och helgondyrkan. Men jag var lockad av präster som levde nära folket och stod på deras sida. Befrielseteologi och en kyrka som verkade med de fattiga, som var de fattigas kyrka hade hittat rätt.

Den andra sidan fanns den mer radikala frikyrkligheten med sina stränga moralregler och omvändelsekrav, dess fundamentalistiska bibelsyn (i vissa kretsar) och sekterismen. Det talades om rena nattvardsbord där bara de sant omvända fick vara med. Personer uteslöts av olika anledningar som verkade orimliga. Och världsfrånvändheten - frikyrkornas egna kulturer och värderingssystem som inte stämde med majoritetssamhällets. Det som visade sig i att barn kläddes på ett annat sätt än vi andra och blev mobbat. Det var en annan tid. Eller?
Jag kunde dras med av engagemang och tät gemenskap, men för mig gick det inte att tänka om så mycket som det krävdes.

I Svenska kyrkan hittade jag syndernas förlåtelse, faktiskt var det när den gamle prästen till min förvåning en söndag gav avlösningen - sade "dina synder är förlåtna" som min värld skakade till. Fanns förlåtelse? För mig?

Senare hittade jag ungdomar som var som de flesta, bara med tillägget att de var med i kyrkan. Jag hittade öppna samtal där inte allt var givet från början. Jag hittade gemenskap och öppenhet mot samhället. För mig var det viktigt att tron var rimlig, inte stred mot vetenskapens upptäckter och inte höll sig med övernaturliga förklaringar i onödan. Det skulle gå ihop.

Men viktigare var ändå att det fanns plats för mig.
Bilden för den tiden är sjungande ungdomar på golvet i nån lägergård, de väljer själva vilka sånger som ska sjungas, jag sitter med en gitarr.
En sång som vi sjöng lät så här:

Det fanns en plats i Guds stora famn,
en plats som väntade på mig,
och jag kände här är jag hemma,
jag vill vara ett barn i Guds hem.


onsdag 22 mars 2017

Westworld - om människans ondska och godhet

En ledig dag ägnade jag åt den amerikanska tv-serien Westworld.

Det är en science-fiction serie som utspelar sig i en tänkt framtid. Rika personer, i filmen framförallt män, åker till semesterparken Westworld, och där kan de i en Vilda Västern-miljö ägna sig åt vilka nöjen de vill. Där finns "hosts" eller värdar och värdinnor som är robotar men utformade nästan exakt som människor.

Semesterfirarna dödar och våldtar, utnyttjar robotarna på alla sätt de vill utan att behöva tänka på några konsekvenser. Det är fritt fram för allt, utan gränser och det förstärks genom att robotarna har en grundläggande lag inprogrammerad - de får aldrig skada en människa. Varje natt repareras de söndertrasade robotarna, deras minnen raderas och de skickas ut igen. Men något håller på att gå fel.

Serien är skickligt gjord med vackra naturbilder och människor/robotar. Den innehåller extremt våldsamma scener och har producenterna lyckats få med mycket kända skådespelare som t.ex. Anthony Hopkins och Evan Rachel Woods. Serien har höga tittarsiffror och många väntar ivrigt på att säsong två ska släppas nästa år.
Läs mera här på IMDb och på Wikipedia

Serien kan tolkas som en stark samhällskritik eller en kritik av den västerländska / nordamerikanska människans hållning till jaget och medmänniskan med sitt utnyttjande av andra. En bild av kolonialism eller imperialism.
Eller kanske är det mer än så, en bild av vem människan är?

När allt är tillåtet är det våld och utnyttjande som råder, den starkes rätt utan barmhärtighet. Till och med en person som till en början har en del empati förvandlas till en grym mördare i Westworld.

Serien ger en bild av människan som ett vilddjur som måste hållas i schack genom stränga lagar, hårda straff och en ytlig fernissa av sociala hänsynstaganden.
Det är märklig att en serie med en så mörk människosyn producerats just nu, eller är det inte alls underligt? I den nordamerikanska kulturen finns det ett starkt drag av våldsamhet.
Om och om igen spelas deckare upp där lösningen är att den skyldige dödas med ett välriktat pistolskott. Det är närmast som en hjärntvätt att följa de många olika tv-serierna som så ofta låter våldet vara en lösning på problemen, snarare än något som föder nya problem.

Bilden träder fram av människan som en egotrippad våldsverkare utan empati i Westworld, och det är en del av hennes natur eller grundläggande programmering.

En av de insikter som kom i och med reformationen och renässansen är en ny syn på människan. Luther kämpar med sidor inom sig själv med känslor av skuld och skam. Ut ur brottningen kommer det helt nya att gränsen mellan onda och goda inte går mellan människor utan rakt igenom var och en av oss.
Därför talar Luther om en daglig omvändelse och bättring för att kunna leva ett alltmer gott liv. Möjligheterna och riskerna till gott och ont finns inom oss själva. För att hitta ett kärleksfullt sätt att leva behöver vi bejaka vissa sidor inom oss själva och motverka andra sidor.
Med Luthers ord - låta den gamla människan dö och den nya människan inom oss leva och växa sig allt starkare. Och det sker genom att vi håller blicken fäst vid den ende som levt ett alltigenom sant och gott liv.
(to be continued...)



tisdag 21 mars 2017

Bach har födelsedag, musik och radio på bloggen

Idag bjuder jag på Bach på min blogg, det är hans födelsedag idag, jag väljer en av hans mest kända koraler, den som på svenska blev, Jesus är min vän den bäste. Läs mera om Johann Sebastian Bach med länken här

 


Owe Wikström hade ett sommarprogram där han bl.a. talar om Johann Sebastian Bach, vissa sommarprogram finns kvar att lyssna till i efterhand på P1.  Lyssna här till hans program

måndag 20 mars 2017

Dagens bok: Luthers fortress

Dagens bok är "Luthers fortress, Martin Luther and His Reformation under Siege" av James Reston från 2015.

James Reston jr, är historiker med en lång rad historiska böcker bakom sig. Han har skrivit om så olika gestalter som Galileo, Sherman, Rickard Lejonhjärta, Saladin, Jim Jones och Richard Nixon m.fl.

I sin Lutherbok från 2015 fokuserar Reston på den period i Luthers liv då Luther är hårt trängd och pressas att ta tillbaka det han skrivit.
Vid riksdagen i Worms ställs det på sin spets, Luther står inför både den kyrkliga och samhälleliga makten och där ställs kraven att han ska förneka allt han skrivit.
Luther vägrar och hänvisar till bibelns ord och samvetet, två betydligt starkare auktoriteter än båda påve och kejsarmakt när det gäller frågor om tro.

Luther har redan förklarats fredlös och nu är han mycket illa ute, hans liv är i fara. Några vänner gör en slags falsk kidnappning och för bort Luther.
De har ett säkert gömställe åt honom: på borgen Wartburg.  Därav titeln "Luthers borg". Samtidigt finns kopplingen till den kända lutherpsalmen: "Vår Gud är oss en väldig borg", Gud ger honom mod att våga stå på sig och inte ge upp.
Under nästan ett år befinner sig Luther i borgen,(maj 1521-mars 1522) Och det ska bli en intensiv arbetsfylld tid.
Reston ger sin skildring av hela Luthers liv som en bakgrund till tiden på Wartburg. Väl där i borgen målar han upp en Luther som oroar sig, som har kroppsliga besvär och kämpar mot det han ser som djävulen. Samtidigt är han full av arbetslust.
Det är en tid av skrivande och översättningsarbete av Nya testamentet till tyska. Restons resonemang om översättningen och valet av språklig dräkt att klä den bibliska texten i är spännande.

Reston ger en levande bild av flera av de historiska händelserna och han skriver ganska lättillgängligt. 

Boken är inte särskilt djuplodande men den kan fungera bra som en introduktion till Luther och hans tid, särskilt för just den aktuella perioden.

Ett problem för en europeisk läsare kan vara den nordamerikanska synvinkel som präglar boken och en avsaknad av resonemang kring vissa av de negativa sidorna av Luthers verksamhet. 

Läs mera om boken här

James Reston
Luther's Fortress: Martin Luther and His Reformation Under Siege,
Framsida 
På min blogg kommer "dagens bok" att dyka upp då och då.

lördag 18 mars 2017

En ordningsfråga som befriar till handling


Jag skrev om tron som är att ta emot det Gud ger oss i nåd. Som en blomma som tar emot vårsolens värme och solenergi. Sedan, efter det, kan blomman växa, blomma och kanske till och med bära frukt.
 
Den här ordningen är det som Luther upptäcker i sin omvälvande insikt.
Först kommer Guds bejakande av oss, Guds kärlek och rättfärdiggörande, vi accepteras och älskas som vi är av Gud, och det är en kärlek som aldrig någonsin tas tillbaka eller försvinner. Den beror inte på om vi är goda nog eller lyckas prestera nog. 

Först kommer Guds kärlek och Gud säger till dig och mig ”Du är min älskade dotter och min älskade son, dig har jag utvalt” Guds kärleksfulla ansikte lyser mot oss, och det ljuset kan aldrig falna eller minska i styrka.

Där får vi vår bekräftelse och vår bejakelse som ger oss mod att våga stå upp för det goda och göra det vi kan för att vår medmänniska ska få ett bättre liv. Där får vi kraft att bli efterföljare till Jesus och vi får hoppet som hjälper oss att inte ge upp.

För det är klart att du och jag behövs, våra handlingar och ord behövs för att våra egna liv så vara så bra som möjligt, för att våra medmänniskors liv ska kunna vara så mänskliga som det bara går. Vi behövs för att göra det vi kan för att minska ondska och lidande på den här planeten. 

Det är en ordningsfråga som har mycket stor betydelse.
Om vi först var ålagda att göra gott och efter det kunde få del av Guds acceptans, då skulle vi aldrig veta om vi var bra nog, om vi hade gjort mycket nog. Många skulle förtvivla eller ge upp. Kanske tänka: Det är ändå omöjligt, bättre att äta och dricka och slå igen sin dörr med dubbla säkerhetslås.

Nu befrias vi av insikten att vi redan är accepterade och älskade, vi befrias att leva öppet och gott, generöst och lyhört för Gud och våra medmänniskor. Och steg för steg kan vi bli allt bättre på att göra det, att leva allt mer kärleksfullt.

Och med glädje och ett leende på läpparna istället för i plågad jakt på det omöjliga.



fredag 17 mars 2017

Tack Torgny Lindgren!

Den store författaren Torgny Lindgren har lämnat jordelivet, nyheten kom igår.
Han var skrönans mästare skriver Ulrika Knutsson i expressen, och i DN finns en fin tidslinje av hans liv. Och Per Svensson skriver idag om Torgny Lindgren i Sydsvenskan.

Torgny Lindgren var en av de författare som har följt mig under mitt liv. Jag har nog läst alla hans böcker och de står nu i min bokhylla.

På slutet av prästutbildning hade man på min tid tematerminen - då skulle vi i grupp skriva en gemensam uppsats och min grupp valde att titta närmare på hur ondska skildras i skönlitteratur. Vi arbetade teologiskt med ondskans problem och utifrån detta läste vi helt nya skönlitterära böcker. Hör av dig om du vill veta mera om vad vi kom fram till.
En självklar bok var den nyutkomna "Ormens väg på hälleberget". Vi läste och förfasade oss över den grymma mänskliga ondska som skildras där. Carolina läser skriver om boken här.

Det är en skildring av den banala ondskan av utnyttjande som aldrig tar slut - tills själva naturen inte verkar stå ut längre. Eller är det kanske Gud som griper in? Som vanligt finns det öppningar för olika tolkningar hos Lindgren.

Sedan kom Torgny Lindgren till oss i vår grupp. Vi samtalade om hans bok och hans syn på ondskan. Vi fick möta en mycket påläst och stillsam man som reflekterade tillsammans med oss en eftermiddag. Jag minns hans fina klädsel och pipan, hans lyhördhet och humor.
Som teologer och blivande präster (och en blivande biskop) var vi speciellt intresserade av titeln på hans bok, Ormens väg ... är ju ett bibelcitat från Ordspråksboken 30.
I den nyare översättningen heter det "ormens väg över klippan" och det är exempel på det som inte syns eller är oförklarligt på gott och ont. Jag minns hur Torgny Lindgren muttrade lite över hur "hälleberget" med sin symbolik försvunnit i den nya översättningen.

Sedan dess har hans böcker funnits med mig.
Tack för orden Torgny Lindgren!

torsdag 16 mars 2017

Tron som tar emot - som blommorna tar emot vårsolen


Det som ofta talas mest om när det gäller Martin Luther och reformationen är "tron allena" Sola fides som det heter på latin. Luther framhöll också det som sin stora reformatoriska upptäckt, vi blir rättfärdiggjorda genom tron allena, som gåva från Gud. Gud gör det som är omöjligt för oss själva.

Men teologen Paul Tillich påminner i en av sina böcker (History of the Christian Thought) om att nåden är grunden som jag skrev om igår.

Tron är fortsättningen, den öppna handen som tar emot. Tänk på vårsolen som gassar - det är nåden, när du vänder ansiktet mot solen och låter den värma din kind och ditt ansikte - det är en bild för tron. Tron som tar emot. Och det räcker med att vilja ta emot, eller att bara göra det för att det är så naturligt, som att le tillbaka mot den som ler mot dig.
Detta är tro i luthersk tappning, ofta har det använts ord som "att vänta allt gott ifrån Gud", förtröstan eller tillit. Det är inte försanthållande eller att ansluta sig till en specifik världsförklaring osv osv. Utan när Luther talar om tro är det alltid en relation mellan Gud och oss själva.

Det är viktigt att det inte handlar om vad vi själva gör, tron ska inte bli en ny gärning eller handling som vi ska klara av att prestera. Det är mer att slappna av och ta emot. Så ser tron ut som gör människan rättfärdig, dvs accepterad och älskad av Gud.
Kärleken strömmar som vårsolen.


onsdag 15 mars 2017

Grace alone - bara nåden - Sola Gratia är basen och grunden...


Här fortsätter jag med mina tankar kring reformationen och Luther.
Det grundläggande av de "sola" som jag skrev om igår är "sola gratia" "grace alone" nåden allena - eller bara av nåd. - Titta på den här bilden. Det är något fel med den, och jag menar inte att det skulle vara fel att göra tatueringar...


Kanske upptäckte du det motsägelsefulla i bilden? Handen skulle ha varit öppen! Nåden är något vi tar emot, varje dag och varje sekund av våra liv. Inte så bra då med en knuten näve, eller hur?

Ordet nåd kan ha olika betydelser, det används i rättegångar och brottsmål, i lekar mellan barn som kan be om nåd, i kyrkans värld och i teologin, kolla gärna länkarna.

Jag tänker att ordet nåd är större och vidare än hur det vanligen används. Av nåd, gratis får vi allt vi har, själva livet, tiden, våra gåvor och talanger. Människorna omkring oss och naturen vi lever i. Allt vi har och är - är skänkt till oss av nåd. Utan att vi har gjort oss förtjänta av det eller kunnat skaffa oss det. Något skänks till oss för ingenting. Allt är gåva! Gud ger allt och vill ge ännu mer.

Nästa steg av nåden är när den kopplas samman med tankarna om synd, skuld, brist, trasighet och straff. Luther sökte efter en nådig Gud sägs det ofta av historiker och teologer. Han hade hamnat i ett läge där kraven blev omöjliga och ouppfullbara, de tog aldrig slut. Och för honom handlade det om att vara god nog och få komma in i himlen efter livet på jorden. Att vara rättfärdig i Guds ögon och i andra människors ögon. 

Men hans långa arbete med bibeltexterna och hans böner ledde till slut att en ny insikt drabbade honom. vi kan inte vara goda nog, det finns alltid brister kvar, och om jag lyckas vara bättre kommer snart högmod eller tankar att jag är bättre än andra. 
Slutsatsen är att det är omöjligt för en människa att vara bra nog, god nog och kunna accepteras av Gud och andra. Men då händer det. Han inser att Gud trots allt detta accepterar oss ändå. Gud ger oss nåd, han ser på oss med kärlek för Jesus skull. (- mera om detta senare).

Nåden betyder att vi är accepterade av Gud som bra nog. Nåden allena gör oss acceptabla och mer än så, Gud ser oss med kärlek. Oberoende av vad vi kan göra eller säga. Grace alone. 
Bara nåden och ingenting annat gör att vi lever och är älskade.

tisdag 14 mars 2017

Tre eller fem "sola" att ha med sig på Vägen

Jag skrev igår om "skriften allena" och det kan sägas mycket mera om det. Men istället vill jag nu lyfta fram några flera "sola" som är viktiga i reformationens teologi och Lutherskt tänkande, och för oss som vill vara kristna. Luther gillade att göra slagord eller slogans och han skulle nog ha gillat vår tids twittrande.

Den här fina lutherrosen är omsluten av tre "sola"eller "alone" som visar på kärnan i en luthersk livshållning -traditionellt har vi översatt det med "allena" på svenska - och de tre är tron allena, nåden allena och skriften allena. Jag ska titta lite närmare på det här i min blogg, men först kan det vara viktigt att se att Luther också var en mästare på att spetsa till det han ville säga, och ta i, ofta på ett sätt som känns alldeles för mycket för oss i vår tid.
Åndå fångar dessa sola eller allena in viktiga saker i trons liv. Bara genom nåden finns öppningen till acceptans - vi kan aldrig förtjäna den med vad vi gör.
 Från en av de stora lutherska kyrkorna i USA kommer den här bilden av de fem "sola". Förutom skriften, tron och nåden allena har de lagt till Kristus allena och slutorden - Soli Deo Gloria - bara Gud tillhör äran för allt det goda vi får livet, och det som de övriga "sola" handlar om.

Fortsättning följer...



måndag 13 mars 2017

Källkritikens dag och källan till tro och liv - skriften allena!

Idag har vi källkritikens dag, väldigt bra att det lyfts fram ordentligt. Många av oss behöver bli lite mer observanta på vilka källor vi har för det vi menar oss veta och tänka.

Det får mig att fundera över vilka källor vi har för det vi tror på i kyrkan, hur vet vi något om Gud och livets villkor och mening? 

Martin Luther arbetade med det på sin tid, och ett av hans slagord i reformationens tid var ”skriften allena.” (sola scriptura). Han gillade korta kärnfulla slagord eller slogans och jag kommer tillbaka till några flera en annan dag.

Hur märkligt det än kan låta så blev tanken på ”skriften allena” en del i frihetsrörelsen som började med Luther och som skulle bli till reformationen och de nya kyrkorna efter hand.

Läget var att den medeltida romerska katolska kyrkan och påvedömets makt över människor låg i att de kunde tolka skrifterna och tala om för människor vad som var rätt och fel, vad Gud vill och vem Gud är. Efter hand tillkom ganska mycket olika läror och regler som människor skulle följa. Som läror om skärselden och avlatsbreven som skulle köpas.

När Luther visar på skriften och den enskilda människans möjlighet att själv förstå Guds ord så blir det en myndigförklaring av varje människa och det behövs inte påvar och kardinaler eller präster längre som mellanhand mellan Gud och människa.
Var och en av oss kan själv läsa och förstå. Och där blev reformationen ett läskunnighetsprojekt och ett översättningsprojekt som jag skrev häromdagen: Om det ska fungera måste alla kunna läsa och det ska finnas en bibel på vårt eget språk.

Luther hävdade att människan är fri med sitt eget förnuft och inte har någon annan auktoritet är Guds ord.
När det här gick upp för människor på hans tid var det en revolution, där hade var och en levt styrda liv i ofrihet, under både kyrka och makthavare av olika slag. Men tanken att det var de själva med bibelns hjälp som skulle ha makten över sin tro och sina tankar öppnade nya möjligheter!

Den fria människan böjer inte knä för någon annan är Gud.

Skriften allena gav frihet och blev en gränssättning åt två håll för Luther.
Mot påvekyrkan och hierarkierna å ena sidan och mot dem som Luther kallade svärmarna å andra sidan.
Dvs dem som menade att det räckte med inre känslor och egna tankar för att veta vad som är rätt. Som om vi kunde känna på oss vem Gud är och vad Gud vill av oss själva.
Men vi behöver få reda på att vi är älskade och förlåtna, att Gud vill att vi ska älska vår nästa som oss själva.
Vi behöver Guds ord och inte bara drömmar för att ana mer av det vi inte kan tänka ut själva. Guds ord som finns i bibeln ger oss hopp, men det utmanar oss också att tänka över vad vi gör med våra liv och vår tid. Att inte på nytt bli bundna av andra människor eller våra önskedrömmar.

Friheten finns i budskapet som kommer utifrån oss själva.
Vem av oss kan på djupet inse att vi är älskade som vi är, att det finns ett hopp som är större än allt mörker och livet är starkare än döden?

Bibelns berättelser är alltså vår källa till kunskap om Gud och det goda livet.
När vi försöker studera vår bibel inser vi snart att bibeln är inte lättolkad utan att den behöver läsas i gemenskap, tolkas av flera människor tillsammans, på samma sätt som den kom till.

Att låta flera perspektiv brytas och mötas – så förstår man bättre och mer. Och det är en viktig anledning till att vi har kyrkan och församlingen.

Skriften allena gör oss fria – men vi behöver gemenskapen.


söndag 12 mars 2017

citat på fotbollsspelare och kyrkans språk

Var det en reklamkupp eller bra citat som ger uppmuntran och stöd till kvinnor?
Det är frågan när man ser att svenska (kvinnliga) fotbollslaget hade citat på ryggen i annonser nyligen.
Flera är bra och tänkvärda som det här "Se aldrig ner på någon om det inte är för att hjälpa henne upp" eller  "The future is female" - läs mera genom att följa länken. Bra tycker vissa.

Jag upptäckte att fotbollsspelaren Lisa Dahlkvist har ett citat från Zara Larssons: ”Believe in your damn self” på ryggen...
Kyrkans språk, som vi i hög grad har slutat att använda dyker alltså upp här, som på många andra ställen. Av intresse skickade jag en fråga på Facebook:  
Jag: "believe in your damned self-" tro på ditt fördömda själv? vad betyder det, någon som vet?
 
A svarar: Det är ett uttryck som inom engelskan (lite slang sådär) blir som att en säger till sig själv på skarpen. Går att hitta en likhet med uttrycket "tro på dig själv för fan", som inte har med djävulen per se att göra. Exempel finns även i en bok-titel med namnet "Get Over Your Damn Self", eller uttrycket "Do it your damn self".
 
Det är ju helt ok, många kvinnor, (och män) behöver stå på sig lite mera, få bättre självförtroende och våga vara sig själva lite mer, vilket ju är en Luthersk tanke. 
 
Mycket av vårt traditionellt kyrkliga och bibliska språk tas upp och används i samtidskulturen, det är inte underligt. Det finns starka och mycket uttrycksfulla symboler och metaforer i kyrkans språk som fångar in livets villkor på djupet.
Men ofta förändras betydelsen ganska rejält. Att bli "damned" fördömd är ju något mycket negativt, att förkastas, ställas utanför, kastas bort osv...  Men nu blir det ett kraftord som understryker det man vill säga - you are damn good - du är förbannat bra - är ju mera positivt än bara du är bra. Inte något nytt direkt!
 
Orden får motsatt betydelse och är därmed helt oanvändbara i kyrkans sammanhang. Vilket ställer kyrkan inför ett dilemma. "Våra ord" är förvandlade till något annat. 
 
Vad göra? Jo som alltid behöver vi söka efter nya sätt att uttrycka det som orden inte räcker till för att tala om. Nya sätt att tala behövs för att säga samma sak. 
Åter en luthersk tanke - den ständigt föränderliga kyrkan är det enda sättet att i en förändrad tid säga samma sak i ord och handling.
 
Skönt att fördömelse inte är något vi behöver tala om när det gäller relationen till Gud, där finns det alltid en villkorslös kärlek till oss. 
 
 

fredag 10 mars 2017

Alla är vi präster - och myndiga människor, Luther igen

En av de tankar som Luther kom med som betyder mycket för mig är läran om det allmänna prästadömet. Det var en av de riktigt genomgripande och närmast revolutionära tankar som han kom med. Den tanken gjorde på gott och ont reformationen till kyrkosplittrande i och med att de som tog den till sig inte kunde acceptera påvens överhöghet längre.

Alla döpta kristna är präster och har själva tillgång till bibelns skrifter och till Gud, vi behöver inte någon förmedlare mellan oss och Kristus, ingen påve, inga kardinaler eller abbedissor, inga präster eller lärare. Där försvinner också helgondyrkan med tanken att helgonen ber för oss till Gud.
Människan står direkt inför Gud.

Det finns också vigda präster, men de är avskiljda för att göra vissa uppgifter inget annat. De är inte av en annan karaktär eller har en annan kvalitet, de står inte närmare Gud än andra. De ska se till att evangeliet predikas och sakramenten delas ut. En viktig uppgift, men varken viktigare eller mindre viktig än många andra uppgifter som behövs för att vi ska kunna leva på jorden.

Det är ett kraftfullt myndiggörande av varje människa!

Samtidigt befinner vi oss i en gryende individualism på Luthers tid, grupptänkande håller på att släppa taget om människor, och det för med sig en lång rad av förändringar i tanke och handling.
Det handlar inte om att vara del av rätt grupp längre, inte i ett kloster eller i rätt kyrka, inte hålla på rätt lag eller ha rätt ledare. Utan det gäller att själv ta ansvar för sitt liv och sin tro.

Här kommer också det viktiga in att människor måste kunna läsa och att det ska finnas biblar på våra egna språk för att det ska kunna fungera.

Så blev reformationen ett stort läskunnighetsprojekt och översättningsprojekt.

Bland mycket annat...

torsdag 9 mars 2017

Kyrkan och tydligheten... hur var det med pastor Jansson?

Ofta menar debattörer och kykliga kritiker att Svenska kyrkan är för otydlig, kyrkan svävar på målet och känner efter vilket håll vinden blåser åt, som prästen i Hoola Bandoolas gamla låt. Eller pastor Jansson i den klassiska monologen med Hasse Alfredsson.
Pastor Jansson är modern... han har inga bestämda åsikter om nånting alls.

Förre ärkebiskopen Anders Weijryd ger en kommentar i boken "Sedd med osedd" om folkkyrkans paradoxala närvaro inför 2020-talet, så här:
"Tydlighet nämns ofta som en brist i Svenska kyrkan. En tydligare avgränsning mot allmänning skulle göra kyrkan mer urskiljbar och, tänker man, attraktiv. Att vara tydlig med nåden verkar då inte vara det man främst tänker på... det man lyckats bäst med är kanske ironiskt nog att försnäva definitionen av vad det är att vara "kristen" eller religiös, vilket gjort den kristna närvaron ännu mera fördold." (s 26 med hänvisning till David Thurfjell 2015)

Tydlighetsivrarna vill märkligt nog att kyrkan ska vara tydlig när det gäller individers etik - hur är det rätt eller fel att leva, och ställa sig bakom vissa formuleringar - ofta utan att närmare förtydliga vad som menas.
Kyrkan ska till exempel bekänna Jesus Kristus som sin herre och stå upp för de gamla trosbekännelsernas formuleringar tolkade på ett bokstavligt sätt. Men tänk om att bekänna Jesus betyder en allt mer gränsöverskridande och öppen, generös och bejakande hållning till människor. Ungefär så som hans ord och handlingar kan tolkas. Dvs att tydligheten är att vara tydlig med nåden!

Wejryd skriver att "Det vore synd ifall en kyrka, som har sin främsta inspiration från Jesus - som förkroppsligar samtidig relevans och identitet - skulle få för sig att Jesus ska hållas skyddad för världen." (ibid)

Här finns ett annat sätt att förhålla sig än konservatismens fastlåsthet i ordvändningar, och det handlar om att tolka tron i sin egen tid så att vi kan se att vi alla som vill får plats i den frihetsrörelse som kyrkan är och kan vara.
Jag tänker mig att det är precis att vara luthersk kyrka idag betyder. Kyrkan ska vara ständigt föränderlig (semper reformanda - ständigt bli reformerad eller förandras) för att kunna stå fast vid samma budskap genom olika tider.

Bland annat budskapet om kärleken som övervinner allt och att vi är accepterade och ska acceptera varandra...

onsdag 8 mars 2017

Det är ju helt enkelt så vi klarar av sorg eller andra svåra saker i livet

En sommar var jag på semester i Småland, vi åkte runt och besökte olika turismål och platser. Tänk vad fint det är i Småland! Nästan lika fint som i Västmanland där jag bor.

En dag kom vi till det lilla samhället Fröderyd. Där fanns ett litet museum i en mycket gammal prästgård, och på gården stod ett mycket gammalt träd. Det var en Ask. Där stod hon. Eller inte hon själv utan en staty av henne. Carolina Wilhelmina Sandell. Men hon kallades oftast för Lina.

Hon föddes 1832 och skulle bli en av de främsta psalmförfattarna vi har i Sverige.

Be någon du känner att nämna en psalm som hen känner till! Chansen är 4 på 5 att psalmen är skriven av Lina Sandell. Gå på ett dop eller en begravning. 4 av 5 gånger kommer du att få sjunga en psalm av henne. eller ännu oftare. Tryggare kan ingen vara... och Blott en dag, ett ögonblick i sänder.. Bred dina vida vingar...
Hennes psalmer sprider tröst och hopp, glädje och uttrycker tacksamhet.
Det är ingen slump att vissa psalmer har blivit så mycket använda och så välkända, de fångar något betydelsefullt och viktigt. Blott en dag, ett ögonblick i sänder... det är ju helt enkelt så vi klarar av sorg eller andra svåra saker i livet, en dag i taget, en timma, en minut...

Själv hade hon ett svårt liv, allt ifrån sjukdomen i barndomen, då hon låg till sängs medan alla andra barn var ute och lekte. Men det var då hon började skriva, då fann hon orden. Livet fortsatte med sjukdomar och förluster av olika slag.

En anmärkningsvärd sak med Lina Sandell är att trots de många svårigheterna hon hade i livet så är hennes psalmer fulla av hopp.

Här en av de psalmer som ger svaret på frågan om vad som gav henne hoppet trots allt.
Carola sjunger

tisdag 7 mars 2017

Om konsten att frukta och älska Gud

Reformationens 500årsjubileum firas i år. En av de skrifter som har betytt mest i Sverige som kommer ur det reformatoriska arvet är Den Lilla katekesen.

Det var nämligen den boken som de äldre generationerna fick lära sig att läsa med, i de gamla husförhören var det Martin Luthers lilla katekes som man prövade kunskaperna på. Ordet katekes har med muntlig undervisning att göra - den skulle berättas och delas.

Den lilla katekesen pluggades i de tidiga skolorna från 1600-talet och framåt. Om det överhuvudtaget fanns någon bok i hemmen i Sverige i äldre tider så var det Psalmboken och Den lilla katekesen.
Långt fram på 1900-talet var det den absolut mest spridda boken i landet.
(Här kan du läsa om Luthers lilla katekes på Wikipedia)
Och här finns mera om katekesen från Rödöns pastorat.

Senare var det lilla katekesen som konfirmanderna fick lära sig att förstå Gud och livet utifrån.
Det var länge vanligt att den kristna tron beskrevs med just de delar av tron som Luther valde ut i sin lilla katekes: tio Guds bud, Trosbekännelsen, bönen Fader Vår, dopet och nattvarden.

Det berättas att Martin Luther var på visitation i några församlingar och han blev förskräckt över hur dåliga kunskaperna var, därför skrev han en mycket kortfattad skrift med frågor och svar om den kristna tron.
Den var mycket pedagogiskt upplagd med fem delar, en för varje finger på handen. Varje del hade en text att läsa, en bild från en biblisk berättelse och en psalm att sjunga.
Vid sidan av Lilla katekesen skrev han också en bok till: Den stora katekesen - för prästerskapet.

Luther började sin Lilla katekes med budorden och efter dem kom han till trons artiklar och det övriga. Kanske blev det avgörande för många svenskar som förknippade kyrkan och tron med bud och regler i första hand?
Men detta hänger samman med några olika saker: genom att börja med budorden börjar boken i vårt vanliga vardagsliv och tankar om hur vi ska leva vårt liv tillsammans med Gud och varandra.
För Luther själv var det kampen för att hitta ett rätt sätt att leva som till slut ledde fram till upptäkten av Guds kärlek till oss som innebar att vi blir accepterade som vi är. Rättfärdiggjorda av tro och inte genom handlingar - med reformationens språk. Därför alltså börja med det som utmanar oss och visar oss att vi behöver kärlek och acceptans trots att vi misslyckas eller inte klarar av det vi skulle.
Hela katekesen kan också ses som formad som en gudstjänst och därför kommer buden först.

En annan svårighet för oss som läser idag är de återkommande orden -
Vi ska frukta och älska Gud så att...
Tro handlar alltid om relation till någon annan, Luther lyfter fram att relationen innehåller två sidor, gudsfruktan är ett annat ord för respekt och att hålla Gud högt. Vi behöver inte vara rädda för Gud, det är inte den slags fruktan som det handlar om. Men den Gud som är större än vi kan fatta och som är ursprunget till allt som finns behöver vi känna en befogad respekt för.
Men vi får också älska Gud. Gud som är ursprunget till allt som är gott, skönt och vackert, och som ger oss förlåtelse, bekräftelse, upprättelse och välsignelse.
Gud som ger oss allt som är gott.

Prova den här länken: Här finns en fin version av Lilla katekesen att ladda ner, nyöversatt.

Nu är jag med på Blogg 100


Jag har nu anslutit mig till utmaningen Blogg 100 - 2017, under 100 dagar ska vi som är aktiva skriva blogginlägg eller posta foton eller vara aktiva på sociala medier. Läs mera här om detta




Min aktivitet blir här på Anders skrivmaskin, på Twitter @anderswitt och Instagram @aphoto1, på Facebook  och på min Wordpress-blogg.

Kanske du också vill vara med? Då kan du anmäla dig via det här formuläret

Det är ett sätt att aktivera sig själv om du vill blogga m.m. och har svårt att komma igång eller ta dig för att sitta ner och skriva.
Men det är också viktigt att flera röster hörs i en tid då fördomar och falska nyheter sprids med stor kraft, att tala inifrån istället för utifrån distanserade fördumsfulla hållningar blir allt viktigare.

Kom med i #blogg100 du också! Här är länken till den öppna Facebookgruppen