lördag 21 januari 2017

Trump och hans Gud

Just nu när jag skriver det här talar en USA-kännare på radions P1 om Donald Trump och hans religiositet. Trump är inte en religiös person säger experten, detta till skillnad mot Obama som själv har uttryckt religiösa funderingar och resonemang.
Men är det verkligen sant?
Eller är det istället fråga om en annan gudsbild som Trump har.
Paradoxalt nog har han lyckats vinna rösterna från den kristna mycket konservativa högern i USA.
På något sätt har han lyckats visa dem att han har en tro som är acceptabel för dessa fundamentalistiska kristna, han har visat en retorik, ett sätt att tala om Gud som har kunnat passera som acceptabel bland dem.
Hur ser då denna trumpska gudsbild ut?

Låt oss titta snabbt på talet Trump höll vid sin utnämning till president, vid den sk Inaugurationen. Gud nämns uttryckligen bara på 4 ställen:

Först i ett bibelcitat, Trump säger: The Bible tells us, “how good and pleasant it is when God’s people live together in unity.” detta är en tolkning av Psaltaren 133:1 som i den auktoriserade svenska översättningen lyder:
Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans! 
och psalmen fortsätter så här:
2
Det är som när den fina oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg,

som faller ner över dräktens linning.3Det är som när Hermons dagg
faller över Sions berg. Där skänker Herren välsignelse,liv i alla tider.

Psaltarpsalmen uttrycker glädje över gemenskapen mellan bröder eller syskon, eller gemenskap överhuvud, och underförstått finns enigheten mellan dem.
Men när Trump använder orden "Gods people" och tydligt av kontexten syftar på det amerikanska folket skiftar betydelsen till en nationalistisk tolkning. USA är Guds folk (till skillnad från andra folk).
En nationalistisk gud har funnits på olika ställen i historien, den gudsbilden riskerar att skapa splittring mellan olika nationer och den är sällan något som hjälper till i fredssträvande. Det stämmer alltså med de våldsamma orden i talet mot sådant som ses som hot mot nationen.

Det andra stället Trump nämnde Gud kommer strax efter bibelcitatet och ser ut så här:
 There should be no fear – we are protected, and we will always be protected.
We will be protected by the great men and women of our military and law enforcement and, most importantly, we are protected by God.

Gud blir en yttersta försvarslinje tillsammans med militär och polis. Här finns tydliga tecken på en gudsbild där gud utövar eller åtminstone bejakar våld.

Den har korta analysen visar alltså upp en nationalistisk våldsbejakande gudsbild. När det kombineras med abortmotstånd m.m. så ligger det i närheten av viss högerkristen gudsbild. Kanske kan den retoriken förklara att Trump lyckas få dessa gruppers röster?

Den gudsbilden är något helt annat än den Jesus ger när han talar om att vända andra kinden till, älska sina fiender och leva efter gyllene regeln. En Gud som visar sin kärlek genom lidande.

Trumps gudsbild är långt borta från en kristen gudsbild.

Sedan nämns ordet Gud två gånger till - i de välsignande orden på slutet:
Thank you, God Bless You, And God Bless America. Det tillhör ju vanlig retorik från amerikanska presidenter.
Men det finns något av en osund självbild i detta - vi kan be för varandra men förmågan att välsigna andra tillhör någon som på det ena eller andra sättet står närmare Gud än andra. Som om presidenten är av Guds nåde.
I Svenska kyrkan kan prästen i gudstjänsten välsigna gudstjänstdeltagarna som en del av gudstjänstens drama där prästen uttalar ord på Guds uppdrag. Som ett tecken på Guds kärlek och omsorg om varje människa, oavsett nation. Kontexten betyder mycket.

En nyutnämnd president med en sådan gudsbild som också menar sig kunna tala på guds vägnar känns allt annat än bra.

Synpunkter eller frågor på det?

onsdag 11 januari 2017

Obamas avskedstal och Interfaith Climate Summit

Så har president Barak Obama hållit sitt avskedstal.

Ett strålande och tårfyllt tal var det rapporteras det från flera olika håll som i länken här från Svt.

Obama har ju varit en mycket bra talare under hela sin verksamhet som president, något som han visade mycket tidigt. Han var något av en retorikens mästare och säkerligen kommer hans tal att studeras av många.

I november 2008 samlades en rad makthavare, representanter för olika religioner och kyrkor och engagerade människor av alla slag till klimatmöte i Uppsala, det var dåvarande ärkebiskop Anders Wejryd som kallade till mötet. Mötet gick under namnet Interfaith Climate Summit och en lång rad talare framträdde, till exempel kronprinsessan Victoria.

Men efter en stund kom en stor överraskning för oss som var samlade i Universitetshuset i Uppsala, en duk rullades ner, en bild dök upp av president-electus Barak Obama, han var vald men hade inte tillträtt ännu. Han gav en kort hälsning till oss och han uttalade sitt stöd till arbetet för klimatet.

Det blev en stark upplevelse för oss som var där och vi alla kände att möjligheter öppnades för att kunna ta steg framåt i de stora och komplexa frågorna kring klimatförändringarna. Om "världens mäktigaste man" stod på klimatets sida fanns det en chans.

Under åren som gått har också framsteg tagits och den senaste parisöverenskommelsen 2015 bär en del hopp även om det är omstritt som det mesta som gäller klimatdebatten.
Något steg framåt har tagits men många menar att det inte år nog på långa vägar för att klimatuppvärmningen ska stanna under de kritiska 2 graderna.

Obama gav hopp och inspirerade att fortsätta arbetet. Han gjorde vid sitt avskedstal ett gott försök att göra det samma. Ge hopp och handlingskraft inför framtiden. Utan att ens behöva säga att det ser mörkare ut än på länge.

Mötet i Uppsala slutade för övrigt med ett gemensamt uttalande och ett manifest av hopp som det kallades. Mer om det på den här sidan från Kyrkornas Världsråd / World Council of Churches - där finns också hela manifestet att ladda ner på engelska.
Sedan följdes det också upp med ett biskopsbrev om klimatet.
I kyrkan går arbetet vidare.

Vad som kommer att ske i USA känns oklart och oroande, men det är bäst att inte ta ut något i förväg i en situation där ingen verkar veta vad som kommer att ske, inte ens president-elect...

måndag 9 januari 2017

Tankar om en bok - Himmel över London

På min blogg vill jag ha mer tankar och reflektioner kring lästa böcker och sedda filmer m.m.
Och det börjar jag med idag.

Håkan Nesser är en fin svensk författare, känd mest för sina deckare med Van Veteeren som också filmades med Sven Wolter. Men han har skrivit mycket annat och han har en intressant egenskap - åtminstone i de senare böckerna som jag strax återkommer till.

Jag läste nyligen hans Himmel över London på min ljudboksläsare (som jag använder flitigt när jag pendlar till jobbet). Det är en något krånglig experimentell bok med inslag av spionthriller och deckare med fina personskildringar och med en och annan överraskning. Jag gillade boken även om det fanns stunder när det blev en aning långrandigt att lyssna i de västmanländska skogarna.

Det är ganska nytt för mig att använda ljudböcker och jag gillar mer att läsa i riktiga pappersböcker eller för den delen också e-böcker på ipaden eller kindeln.
På sätt och vis är det en helt annan upplevelse med en ljudbok särskilt när det är som med Nessers böcker, författaren själv som läser. Personens röst och tonfall ger sin egna nyans och känsla till boken. Det sätter också andra krav på en bok när man inte enkelt kan bläddra fram och tillbaka och kolla namn och tidigare händelser. Ljudboken kräver mer tydlighet och spänning för att hålla läsaren kvar.

I Himmel över Berlin finns flera olika berättelseplan och olika nivåer av berättarskap, den gula anteckningsbokens spionthriller bryts mot vardagsrealismen i staden K och det mer drömlika läget i London där åskvädren går fram och en seriemördare går lös.

Här kan du läsa vad andra skrev när boken kom ut 2011:
Recension av Mats Gellerfelt i Svd.
Recension av Göran Greider i DN


Vad var det då för egenskap jag nämde i början? Jo i serien om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti visar det sig att inspektören har en relation till Gud. Nesser vågar skriva om tro.

Nesser visar upp en vuxen egen tro som man kan läsa om i en rad artiklar. I Hemmets veckotidning beskrivs hans bild av Gud så "Gud har humor, han är inte allsmäktig och han är en gentleman."
En gudsbild som inte förvånar den som läst hans böcker.

Amos magasin har en spännande artikel om Nesser med rubriken "Nesser skildrar
personerna vi kan spegla oss i."

På sajten eskilstuna.org finns en ljudintervju med Nesser med rubriken "Gud är oss som närmast när livet är som mörkast."

Det är intressant med en författare som i vårt kulturklimat vågar tala om Gud på ett öppet sätt med egna ord. Kanske kommer jag tillbaka en annan dag och funderar lite om hans gudsbild och min egen....